Mot rymden del 1 - James A. Michener

Utkom: 1982
Förlag: Bra Böcker
Bindning: Inbunden
Antal sidor: 348

Baksidetext: När man idag läser om satelliter, månlandningar och rymdsonder som fotograferar solsystemets yttre planeter är det svårt att tänka sig att den moderna rymdforskningen bara är fyrtio år gammal och att den i praktiken skapades av en handfull entusiaster.

I sin nya roman följer J. A. Michener denna svindlande utveckling från raketanläggningen på ön Peenemünde i Östersjön, varifrån de första missilerna skickades mot London under Blitzen, till USA:s rymdskyttel som idag utför avancerade uppdrag i bana runt jorden. Det är en bred, episk skildring där vi får möta raketpionjären Wernher von Braun och hans medarbetare, Amerikas första astronauter, forskare, tänkare och motståndare - förutom politiker, påtryckningsgrupper av alla slag, religösa fanatiker och andra medagerande i detta väldiga skådespel.

Romanen sträcker sig över en tidsrymd av fyrtio år och från Peenemünde till den första landningen på månens baksida, ett enormt perspektiv som Michener fyllt med ett myller av gestalter och händelser. Han skildrar detta människans största äventyr med insikt och fascination, med sinne både för enskilda människoöden och de storslagna skeendena. Han är en man som ännu inte har upphört att förvånas, och hans roman om människans första steg ut i universum visar upp detta vågstycke i all dess episka bredd och storhet.

Mitt omdöme: Boken tar sin början under andra världskriget och ganska länge får man följa ett par personers öden där. Vad det har med rymden att göra får man reda på först i slutet. Eftersom boken är uppdelad i två delar hinns det inte med så mycket rymd i del ett.

Betyg: 4